Hela helgen har varit dötrist. Jag har varit “sekreteriatshund” igen. Med det menas att jag ligger på golvet inne på ett kontor på Kungsbacka Ridklubb och väntar på Matte. Det enda positiva är att jag får matrester, både panbiff med potatis och lingon samt någon sorts paj med sallad. Lite torra kycklingrester med ris o curry slank också ned. Ibalnd kom det in folk och frågade: “Vems är jycken?”
Vadå, jycken? Vilket ouppfostrat sätt att uttrycka sig på! Jag är inte någons “jycke”! Jag är min egen, helt och fullt. Står stadigt på mina fyra tassar och mig kan ingen rubba.
Just nu ligger jag mest ned. Har lite ont i ryggen igen, förstår inte varför. Det är den dumma schäferkotan, säger Matte. Den har jag ärvt av min mamma. Matte har också ont i ryggen så vi ligger här och spelar Alfapet. Jag vinner HELA tiden..
