Jag, som är centrum i Mattes liv har degraderats till valpvakt. Vi har plötsligt två små valpar hemma som sliter mig i mungiporna hela tiden.. man måste ju vara snäll mot småttingar men när de är för jobbiga ryter jag till. Värst är det när Matte lämnar mig ensam med dem. Det sker inte ofta men ändå..Jag sover numera HELA NATTEN i Mattes säng. Häromnatten hade vi en liten Fralla som studsade upp och ned bredvid sängen hela natten, han kan inte hoppa upp. Som om han skulle få det!
Sådan små muskelknippen skall hållas kort. Jag är snäll och rättvis. Matte har lovat mig ett jätteben när de har åkt hem. Jag ser verkligen fram emot detta. Häromdagen hörde jag en rolig grej på radion, jag lägger ut det så ni får läsa. Naturligtvis är inte jag så korkad som hunden i texten!
HUNDENS DAGBOK
“07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap. Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp.
Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst.
Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi’. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer infrias”
Katter är inte några favoriter. De är OK om de springer men inte när de kastar sig över mig och klöser. Jag har haft oturen att stöta på detta, flera gånger dessutom. Nej, katter är korkade. De har inte vett på att hålla sig väl med människor, förstår inte hur man skall linda dem runt tassen. De bara ränner runt och är ensamma hela tiden. Hur kul kan det vara att vara katt? De sägs ha stor integritet. Löjligt, anser jag, de saknar social kompetens, har ingen flockkänsla alls.
Tur att Matte är allergisk, annars hade hon väl släpat hem en sådan också…
/Polly
Idag var vi hos “Farmor” som är mattes svärmor. Jag gillar att vara där för jag får alltid något gott typ köttbullar eller skinka. Just idag var alla lite konstiga och plötsligt knackade det på dörren. Jag kände att jag var tvungen att larma för alla bara fnissade och tog det inte på allvar. Till mitt stora förtret stängde de in mig i köket! Jag kunde höra hur det vällde in folk och alla tjoade. Då skällde jag och jag hörde hur någon sa att “låt den komma ut”. Den?
Jag fick faktiskt komma ut och där stod Farmor med en blomsterbukett och det var en massa folk med konstiga apparater där. Jag svassade runt och hälsade på alla (de stod i en ring) och sedan satte jag mig i mitten. En tjej som var där och hette Kim, sa att jag hade snygg färg och undrade vad jag var för ras. Trevlig människa. Killarna var också OK. Den ena hade lite problem med sin (kamera tror jag att det var) så han fick en hårfön som han blåste med på den. Han måste ha missuppfattat något där, den är ju till för hår, inte kameror..
Han blev nöjd till slut och de tjoade på. Jag tröttnade och lade mig att vakta maten i köket. De andra förflyttade sig in i vardagsrummet där de började skrika och klappa i händerna när den här Kim tog fram 3 stora pappersark och gav till farmor. Då sprang jag dit för att kolla upp det hela. Då stånkade en kille som stirrade in i en liten TV: “nu tror man att det är hunden som har vunnit, alla tittar på den, vi får ta om”. Vadå, jag fattade ingenting men människor gör så mycket konstigt, vem orkar bry sig och analysera allt? De fortsatte med sitt klappande och tjoande och sedan hörde jag att de skulle till grannen. Sedan berättade Matte att jag kanske skulle vara med i TV 4, fredagen den 30e januari.
Skall jag sitta inne i TVn och de skall titta på mig då? Eller? Ha Ha, jag bara skoja, visst vet jag vad TV är för något!
Sedan, äntligen skulle vi äta och jag fick smaka.
En bild på en TV-stjärna! (fast jag kanske inte kommer med, det var ju faktiskt Farmor som var dagens stjärna). Men visst klär jag i kronan?
En skönhet klär i allt!
/Polly postkodvovven
Jag hoppas verkligen inte att Matte tänker köpa den här sjalen. Det är under min värdighet (och hennes!). Att gå på “dressyr”kurs är roligt, även om jag inte precis brukar kalla det dressyr..Det är ju sådant som MatteA och “min bror” sysslar med. Jag tycker att ni, alla mina fan och läsare nu skall ta er i kragen och pallra er iväg på en kurs. Det är fantastiskt utvecklande, måste jag säga. Matte har berättat att alla hundar som kommer till henne börjar pipa redan i rondellen. Visserligen är det OK på Hundfokus, men så roligt…det är jag tveksam till. Jag är ju där stup i kvarten. Sedan har Matte och Marie börjat med Dogwalking, jag misstänker att det är en sådan grej som jag inte får följa med på. Annars har det varit rätt OK den här veckan, vi har lagt blodspår, ganska svårt för blodet frös och det var is på marken. Fast jag klarade det förstås. Blodspår är min bästa gren, tråkigt på slutet bara när Matte försöker byta till sig klöven mot ett märgben eller dylikt..skulle inte tro det! Jag vill äta upp hela men det var kallt och när jag försökte gömma mig i skogen hörde jag på Matte att det var bäst att ge sig. Så är det att vara hund. Inget vilt liv för mig inte.
Det här med nyårslöften hos människor är populärt, det förstår man ju. Jag tycker mest det verkar som om de ljuger för sig själva…eller??
Min nyårsafton var väl sådär. Allt utan Matte är sådär. Under denna helg transformerades jag till en resväska som härjade runt på Bollvägen. Ja, det är sant. Jag vaknade tidigt kl 04 00, dagen innan nyårsafton och förstod (innan Matte gjorde det) att det var något fel på henne. Jag hoppade upp i sängen och försökte uppmärksamma henne på detta faktum. Hon tjostade lite men kunde inte riktigt vända sig om..hmm. Mycket riktigt, som jag befarade hade hon ont i ryggen och då börjar kampen med strumporna. Jag kan hitta dem och hämta dem men få på dem på Mattes fot är värre. Vi jobbar på det. Matte vill gå kurs i detta , säger hon. Inte mig emot. Nåväl, Jag förstod att hon snart skulle åka iväg med den konstiga bilen, då kommer människor jag aldrig sett in hos oss, jag blir instängd och de åker iväg med Matte. Det är efter detta jag blir en resväska. LillMatte och jag klarade oss själva ett tag men vem som helst (dock inte jag) förstår ju att hon vill fira nyår med sina kompisar och inte med mig. Vart skulle jag då ta vägen? Egentligen skulle vi vara hos Aslan & Co men med Matte på sjukhus blev det inte så, istället fick jag traska över till Viggo & Dexter (mina terrierkompisar), vilket är helt OK. Det är bara så jobbigt när det inte är som vanligt och nu var jag dessutom jättorolig för Matte.
Jag fick potatisgratäng på nyårskvällen samt lite annat gott. De är frikostiga med sådant hos Terrierfamiljen, så det blev en trevlig kväll. Vi gick ut sent, vid 23 30-tiden för de tänkte minsann att jag skulle sova länge då men det är inte min bästa gren. Morgonen är till för att vakna på så jag gjorde det kl 06 00! Det var Marie inte så förtjust i men jag lyckades få upp Matthias på en promenad. Sedan skulle vi ju äta frukost men det missade han och lade sig igen! Vilka slappisar! Jag talade om det för dem och fick till slut upp Marie och vad gör hon då? Går in i duschen när min mage skriker!! Fasansfullt, jag följde med in i badrummet och trakasserade henne. Till slut fick jag min frukost och kunde sedan sova min förmiddags-skönhetssömn. Efter det vill Viggo & Dexter gå ut, de är lite sena i starten. Jag hängde förstås på och slet och drog för att visa Marie vart vi skulle gå. Matte vet ju vart vi ska men jag litade inte riktigt på att Marie hade den informationen så jag kämpade på och försökte visa detta. Då börjar hon göra som Matte gjorde när jag var liten, stanna och hålla emot och sådant småbarnstjafs…ja, ja, till slut fick jag vika mig, man vill ju inte få dåligt rykte…
Livet som resväska är inget jag rekommenderar, på fredagen kom Matte hem! Min älskade Matte, äntligen var vi återförenade. Hon var lite illa åtgången men vid gott mod. Jag bad henne lova mig att inte hitta på mer sådant där under 2009. Hon höll med!
/Polly, tidigare väska - nu hund igen.
