Här har det varit full rulle kanelbulle! När vi var i skogen med mina terrierpolare hittade jag ett stort, brunt djur. Har aldrig sett ett sådant förut, hela kroppen och hjärnan bara pirrade och jag kände ett stort behov av att börja jaga den här bruna klunsen. Så jag gjorde det…hmmm..sådär lite på avstånd hörde jag Matte och en skrikande terrier men just då höll jag på med att skälla på klunsen, jag ville den skulle stå stilla men helt plötsligt kände jag ett sug i Matte-tarmen så jag vadade genom ett kärr och hittade henne, ståendes på en grusväg. Hon såg lite uppriven ut men jag orkade inte bry mig, jag var så trött. Tur att man inte träffar på dessa klunsar så ofta!
Sedan fick jag ont någonstans och det satt något i halsen som inte ville försvinna. Vi fick åka till det där stället igen..usch..inga roliga minnen därifrån inte! Sist vi var där slet och drog den där farbrodern i mig och det gjorde jättont. När vi satt inne i ett rum och väntade på något tänkte jag att han kanske kommer igen..och mycket riktigt, det gjorde han. Då hoppade jag upp i Mattes knä och lade tassarna runt hennes hals, höll fast med hårt grepp. De fick släpa upp mig på bordet och jag erkänner att jag skakade av rädsla. Den här gången gjorde det inte ont iallafall, det var tydligen inget fel på mig förutom ett sår i gommen. Det var skönt att komma hem efter det och röja med Leo!! Livet skall vara som en kanelbulle, röj röj runt och sött och gott!
/Woof från Polly
Öppet Hus onsdag 1/10 är flyttat till onsdag 8/10 kl 17 00-19 00. Välkomna!
Har ni hört talas om ett gäng killar i USA som alla är tatuerade, har biffiga muskler och en del av dem rakat huvud? Ser ut som de är med i Hells Angels eller liknande. Men så är inte fallet..de har bildat en djurrättsorganisation som heter Rescue Ink, de tar hand om och omplacerar hemlösa och plågade hundar och katter mfl! Deras speciella “look” gör att en typ av människor engagerar sig samt att de djurplågare som råkat ut för Rescue-grabbarna blir skräckslagna. Inte så att de hotar dem, de räcker med att de bara visar sig…Kanske en idé för MC-gängen i Sverige, ett nytt sätt att omprofilera sig? Jag önskar att Sverige hade lite mer av denna traditon att engagera sig i liknande organisationer. Vi är så rädda för engagemang, skriva på listor och stå för vår åsikt. I USA har de mängder av djurkliniker som arbetar med vanvårdade djur och omplaceringarr. När jag stod i Animal Protection Networks monter på My Dog-mässan i Göteborg, var det många som inte ens kastade ett öga…vem har inte råd att avstå 25 kr i månaden till förmån för plågade hundar? Det är ett paket bajspåsar eller en Latte…
