Jag har fått flera kommentarer och jag älskar det! Jag känner mig så viktig då. Särskilt roligt var det att höra att mina fans saknade mig, då när sidan låg nere. Kramar till alla mina fans! Fortsätt kommentera! Mina kompisar Viggo & Dexter ligger i men så är de ju också borterterriers, sådan är ju väldigt ettriga…(Fast jag måste erkänna att de är trevliga trots att de tillhör terriersläktet…)
/Polly - jordens medelpunkt
En dag vaknade jag och kände ett våldsamt behov av att bära omkring på mitt mjukisdjur Ankan. Jag lägger henne i Mattarnas knä och när hon piper känns det lite skumt i hjärteroten. Är Ankan hungrig? Knappast, rättar jag mig själv. HON ÄR INTE PÅ RIKTIGT..Till min stora fasa upptäcker jag att det rinner något äckligt ur tuttarna som fastnar och blir kletigt. Jag måste städa bort det hela tiden. Jag går oroligt till Matte som tålmodigt förklarar att jag är “skendräktig”. Som om jag inte fattade att Ankan är ett mjukisdjur……ibland är det tungt att bli vuxen, att hela tiden behöva upptäcka saker som man måste ta ställning till.
Vissa dagar är bara tråkiga. Alla är så glada och hemma på morgonen och sedan försvinner de. Till och med Matte. Jag kämpar på en stund med något gott, inslaget i ett ihoptejpat mjölkpaket. Visserligen gott men sedan ligger jag bara och väntar. Jag väntar lite till. Och lite till. Så till slut kommer hon ju! Min Matte! Och hon massor av påsar med sig som jag genast stoppar ned nosen i. Kanske finns det något gott till mig? Nu kan jag andas ut, hon är tillbaka. Nu kan jag äntligen sova. Hon är tillbaka. Alltid.
/Polly
Faktum är att jag under våren har varit lite krasslig. Inte ens jag är felfri, trots att jag är ett sådant enastående exemplar. Tänkte jag skulle delge er mina tankar kring detta. Det hela började i februari med att jag plötsligt vaknade och såg ut som bullterrier över nosen. Den växte och växte och VÄXTE tills jag verkligen såg ut som en bullterrier. Jag hade feber och mådde förfärligt. (Jag klarade dock av att äta…så sjuk var jag inte..). Vi fick iallafall åka till ett ställe där de klämde på mig och gav mig en spruta och jag bara somnade. När jag vaknade kändes det som om jag missat något? Sedan åkte vi hem och jag fick äta små äckliga, vita saker 2 ggr per dag. Ingen kulinarisk upplevelse precis. Efter några dagar såg jag ut som vanligt igen. Vilken tur, kunde knappt visa mig ute innan. Svartbrun bullterrier med päls under magen…eh..Ingen verkar förstå vad jag gjort för att plötsligt utveckla detta. En omedveten, inneboende längtan att egentligen vara en bullterrier? Skulle inte tro det. Senare under våren drabbades jag av hemska smärtor i ryggen. Joag förstod inte riktigt var det kom ifrån. Var det sängens fel? Eller trappans fel? Det trodde jag först men smärtan liksom följde med mig, vart jag än gick. Alla Mattarna (utam MatteA) åkte med till Den Där Mannen igen. Han pratar snällt men gör hemska saker. Han drog i bakbenen, tryckte på rumpan, DÅ skrek jag faktiskt. Matte bara stod där och klappade på mig. Fegt, att hon tillät detta, det kan jag bara inte förstå. Sedan fick jag en spruta igen och så var det nanedags.Efter detta var jag helt slut i flera dagar. Orkade inte ens tigga på MatteA´s kalas. Alla tyckte jag var jätteannorlunda, annars är jag ju värsta partyprinsessan. Nu har det gått några veckor och tabletterna jag fick den här gången smakade lever. Mums! Nu är jag återställd, skönt att få tillbaka sin kropp.
/Polly
Jag har gjort ett Fynd! Jag hittade en halv hare i stallet men matte verkar ha ögon i både knäna och nacken. Trots att hon gav hästarna lunch såg hon vad jag gjorde och ropade på mig, innan jag han ta den..suck..Varför vet jag inte riktigt, vad är en torr gammal levergodis mot en halv hare? Det är som om Matte har mer koll på mina ben än vad jag har..ett hemligt förhållande kanske, rent av FRA-inspirerat. Vem ska jag ringa? Ska det vara så stor skillnad på klövar i skogen och halva harar i stallet? Tydligen. Jag anser att vi hundar måste ena oss och jobba för FRIA HUNDARS DAG. Då får vi vara lösa och göra som vi vill, vi får bestämma vilken mat och hur mycket lek det skall bli, och det blir ingen hemlig kontroll över benen!!! Alla svansar upp för en enad hundfront! VOFF, VOFF!!!
/Polly
