Vi har fått en ny familjemedlem. Vi har åkt land och rike runt för att hitta honom och sedan en dag åkte vi söderut och hämtade honom, min nya “bror”. (Hästbröder köper man tydligen och sedan hämtar man dem bara..konstigt). Matte A är väldigt glad över detta och det känns skönt i hjärtat tycker jag. Han är nästan svart och väldigt smal och tanig. Det känns som om han skall ramla omkull! Han är väldigt intresserad av mig och fnyser och håller på. Vet inte riktigt vad jag skall säga, han verkar lite barnslig tycker jag. Jag förstår att nu när vi är med Häst igen så börjar väl de här resorna när han åker i lådan bakom bilen och vi besöker platser där de rider runt i en inhägnad. Helst skall man vara med och flänga runt hysteriskt på slutet och få rosett. Då blir Mattarna alldeles till sig. Jag börjar ana att det är de här rosetterna jag och Matte också skall börja jaga, när vi skall på detta som heter tävling. Kan man inte bara köpa rosetterna någonstans? Skicka efter på det här “nätet” kanske? Jag har förstått nu att min nya bror är för liten för tävling. Han måste lära sig en massa saker först. Så skönt då dröjer det tills vi åker iväg, jag tycker det är sådär med hästtävling, jag får mest sitta bunden och vänta någonstans.
/Polly
Jag har också fått en fröken! Hon heter Karin och jag och min kompis Cindy åker till mina andra kompisar Aslan, Lura och Madicken. Där tränar vi tävlingslydnad med några andra, det är tänkt att vi skall tävla i detta nämligen. Inte för att jag vet riktigt hur Matte tänkt sig det hela..(hon har ju kurs själv hela tiden!) men jag kanske skall göra det själv..
det är kul? Jadå, allt som omfattar något ätbart är roligt tycker jag. Vi ägnar oss åt lite konstiga övningar dock..Matte trampar runt i en pytte-pytteliten cirkel och jag skall trampa efter…när jag trampar med bakbenen trycker Matte på en liten knapp som klickar, en klickarmad bandit ungefär, och sedan får jag godis. Det är det här med bakbenen förstår ni, allt fokus på dem!!! Jag ser framför mig när vi är på tävling och alla hundar och Mattar står och trampar runt, runt..det gäller förmodligen att trampa på som sjutton med bakdelen, så vinner vi nog. Sedan skall man ju släpa på den där trägrejen också, den väger för övrigt alldeles för mycket. Har SBK egentligen koll på om det är lämpligt att släpa runt på så tunga saker samtidigt som man (herregud) trampar runt med bakbenen och till slut sätter sig så käckt bredvid Matte, med grejen i munnen förstås. Man måste ju hela tiden TITTA på Matte också fastän hon går med raska steg och stirrar rakt fram. Det blir lite stelt i nacken tycker jag. Det hela är rätt märkligt men så länge Matte är glad är jag glad. Korv är meningen med livet!
/Polly
